Känner paniken vara över mig som ett jäkla täcke. Jag gör inget annat än att sova bort dagarna och veta att jag borde göra 20000 andra saker. Jag har inte tid med att inte göra någonting.

Om 1 vecka flyttar jag. Halva lägenheten är tapeterna nedrivna på. Fast det egentligen bara var ett rum som skulle tapetseras om. Men nu är det 3 rum. Vi kommer få flytta in i ett kaos. Det kanske är klart till oktober eller något.
Nej, inte tänka så. Även om allt inte kanske är klart på 1vecka så hoppas jag verkligen att mycket är klart. För det är vi värda :)

Men samtidigt vill jag att det ska gå fort. Jag vill börja jobba. Jag vill börja rida igen. Jag vill få ordning på mitt liv. För just nu är det bara panik.

---

FYFAN FÖR VAD DET NU ÄR JAG GÖR!!!!!!!!!!!!!! HAR SKRIVIT VÄRSTA LÅNGA TEXTEN OM HÄSTARNA IGÅR OCH SÅ BARA TAR JAG BORT DET FLERA GÅNGER I RAD. (inte frivilligt utan det bara försvinner) OOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOH, så nu skiter jag i det.